Hur används en
•
De eller dem, var eller vart? Läs vår skrivguide!
Ska det vara de eller dem? Hur använder man talstreck och bindestreck, skriver man tal med siffror eller bokstäver, vad är skillnaden på var och vart – du har säkert googlat en och annan av dessa fraser. Well, look no further! I den här skrivguiden går vi igenom de vanligaste förvirringarna inom svensk grammatik och några skrivregler som kan vara bra att lägga på minnet. Låt oss börja med det som svenskarna tycker är det mest kluriga!
De eller dem?
Att många har svårt att lära sig skillnaden mellan de och dem är inte så konstigt med tanke på att vi i talspråk ofta använder ”dom” i stället. Det kan vara frestande att använda talspråket som riktmärke även när vi skriver, och i många fall är det accepterat att skriva ”dom” idag. Vill du dock ge ett mer professionellt intryck kan det vara bra att förstå hur du ska använda de eller dem.
En minnesregel för att komma ihåg är att tänka att de används som subjekt i en mening,
•
Fråga: Är det egentligen någon skillnad mellan semikolon och kolon?
Svar: Det är vanligt att semikolon används i stället för kolon. Men det finns en skillnad mellan dessa två skiljetecken. Kolon används före citat, replik, fråga eller utrop eller liknande, när en anföringsfras står före (Jag upprepar det jag tidigare sagt: Detta kan inte styrelsen ställas till svars för!). Det ska då vara stor bokstav efter kolon. Kolon används även före uppräkningar, exempel, förklaringar, specificeringar och sammanfattningar. Då motsvarar tecknet uttryck som ”nämligen”, ”till exempel” eller ”såsom”, och normalt har man liten bokstav efter kolon (Det stod klart för honom: dörren hade brutits upp och allt var stulet.). Kolon används även i vissa sifferuttryck och inuti ett fåtal förkortningar samt före alla typer av ändelser som läggs till siffra, bokstav, förkortningar av typen avbrytning eller initialord som utläses bokstav för bokstav (För 4:e gången satte hon sig ner framför tv:n.)
•
Ja, pronomenet en används i stället för man av vissa i genusmedvetna kretsar. Det används som könsneutralt generaliserande pronomen, liksom hen används som könsneutralt personligt pronomen.
Om man ser ett behov av en eller inte, beror på i vilken utsträckning man uppfattar pronomenet man som kopplat till manligt kön. Vissa uppfattar det så, andra inte. Historiskt kommer pronomenet man ur ett substantiv som betydde såväl ’man’ som ’människa’, men i dag finns ingen risk för förväxling. Substantivet man i obestämd form kräver nämligen i detta fall obestämd artikel: En man bör inte komma för sent, till skillnad från det generaliserande man: Man bör inte komma för sent.
En är ett pronomen med lång historia. Det används som objektsform till pronomenet man: Man fortsätter tills de ber en