Hur många renskötare
•
Antalet samer i Sápmi
Den sista lappräkningen i Sverige gjordes 1945. På 70-talet kom en utredning fram till att det fanns ca 20 000 samer i Sverige. Om man kopplar ihop gamla renlängder och Sametingets röstlängd till SCB:s tregenerationsregister och lägger till barn, föräldrar och syskon (om de är i livet) så får man fram nästan 50 000 personer. Men vilka som själva identifierar sig som samer vet vi inte.
Det här är en vanlig uppskattning över antalet samer:
• 20 000-40 000 i Sverige.
• 50 000-65 000 i Norge.
• ca 8 000 i Finland.
• ca 2 000 i Ryssland.
Ett urfolk, ett folk och en nationell minoritet
1977 uttalade Sveriges riksdag att samerna är ett urfolk i Sverige. År 2000 infördes en minoritetsspråklag för Sveriges fem nationella minoriteter, varav samerna är en. Sedan 2011 är samerna erkända so
•
Renskötsel
Renskötsel är att äga och kontrollera tama eller halvvilda renar och att använda dem för sin försörjning, exempelvis genom att tillvarata mjölk, kött och skinn eller genom att använda renarna som drag- eller lastdjur eller som lockdjur vid vildrensjakt. Renskötsel utövas oftast som en areell näring över stora områden men kan också bedrivas inom inhägnader.
Renskötsel har bedrivits i hundratals, kanske tusentals år inom Eurasien och har i sen tid införts även till Nordamerika och Grönland.
Domesticering och tämjning
[redigera | redigera wikitext]Beteckningen renskötsel består i själva verket av flera olika sätt att utnyttja renen vilka inneburit olika grader av domesticering.[1]
- Renen används för att få kött, skinn och andra slaktprodukter. Djuren behöver inte tämjas, utan det räcker med att de vänjer sig vid att människan rör sig i närheten.[1]
- Renen används som mjölkdjur. Under sommaren hålls renkorna samlade, fångas in och mjölkas. Detta f
•
Renmärke
Bildspel
Varje ren har en ägare och varje renägare har sitt specifika märke. Märket består av olika snitt i olika kombinationer som skärs in i renens båda öron. Renmärket är personligt och följer oftast släktens märken, det innebär att grundsnitten är desamma men att mindre snitt markerar den enskilda ägaren i familjen.
Under kalvmärkningen som sker under sommarmånaderna, arbetar man att märka renkalvarna. Renarna samlas till ett rengärde, där kastar renskötarna fast kalvarna och märker kalven i rätt märke. Att det blir rätt märke är viktigt så att inte renkalven får fel ägare. Eftersom vajan, kalvens mamma är märkt med sin ägares märke så märker man kalven i samma märke som den följer. Renkalven som fortfarande diar lämnar inte sin mor men det händer att de tappar bort varandra då ropar de och känner igen varandras rop och söker upp varandra snabbt igen. De renkalvar som inte blir märkta under sommaren, kan märkas under septemberslakten elle