Hur görs kalk
•
Kalciumhydroxid
Kalciumhydroxid, eller släckt kalk,[1] är en kemisk förening av grundämnenakalcium, syre och väte med kemisk formel Ca(OH)2. Som alla hydroxider är den en jonförening som i fast form bildar nätverk av positiva kalciumjoner (Ca2+) och negativa hydroxidjoner (OH-).
Kalciumhydroxid bildas om kalciumoxid (CaO; bränd kalk) får reagera med vatten. Man säger att den brända kalken släcks med vattnet, så att man får släckt kalk. Om man tillsätter ett överskott av vatten får man en lösning av kalciumhydroxid som kallas kalkvatten. Eftersom hydroxiden är en stark bas, är lösningen frätande.
Kalciumhydroxid används i murbruk (tillsammans med sand och vatten). Kalciumhydroxiden reagerar med koldioxiden i luften och omvandlas till kalciumkarbonat (krita). Det är det som gör att bruket hårdnar. Samtidigt frigörs vattenmolekyler som avdunstar. Kalciumhydroxid används även för vatten- och rökgasrening.
Luten till lutfisk är en vattenlösning av kalciumhydroxid och
•
Kalkning
Strukturkalkning av lerjordar
En god markstruktur är grunden för en väl fungerande odlingsjord. Att strukturkalka är ett sätt att förbättra och stabilisera markstrukturen på lerjordar. En bra markstruktur förbättrar också jordens näringshållande och vattenhållande förmåga och gör att jorden blir mer lättbearbetad och torkar upp snabbare. Den kan också minska fosforförlusterna från fältet.
Strukturkalkning fungerar bara på lerjordar. Det ska vara mark med god bärighet och du bör köra när det är möjligt att bruka ner kalken på ett bra sätt. Om du har en dålig dränering är det bättre att vänta tills du har åtgärdat den.
Strukturkalkning ska göras vid bra väderlek, låg markfuktighet och hög marktemperatur. En bra tid för kalkning är när jorden redan har en god struktur, till exempel i augusti efter en tidig skördad höstgröda (till exempel raps) eller vallbrott. En snabb och noggrann inblandning i jorden är viktigt för att få en bra effekt. Du bör köra två eller flera gånger
•
Kalktillverkning
Kalktillverkning är en process för att genom bränning eller annan upphettning[1] producera kalk ur kalksten. Detta sker bland annat för att få ett bindemedel till uppförande av stenbyggnader och även för utsmyckning (till exempel stuckatur och putsade fasader).
Historia
[redigera | redigera wikitext]De äldsta spåren av kalkbränning har hittats i Göbekli Tepe i Anatolien och är 11 000 år gamla.
Kalkmilor och bränning av kalk i Sverige
[redigera | redigera wikitext]Under medeltiden fram till 1900-talet använde man på landsbygden enkla kalkmilor för att bränna kalk i. Antingen grävde man en grund grop i vilken man staplade sten, eller staplade man den direkt på marken och gärna mot en kulle så att lite skorstenseffekt skulle uppstå. Man staplade först eldgången med stora block som valv, ofta i Y- eller T-form, sedan staplade man sten omkring eldgången: större block längst in och mindre sten utåt. Därefter täckte man milan med jord elle