Hur ser bladet på

  • Blad korsord
  • Lövträd blad bilder
  • Blad träd

    • •

    Blad

    Blad (latin: folium) är ett vanligen fotosyntetiserandeorgan hos kärlväxternassporofyt.[1] Bladen växer ut från stammens sidor och har en begränsad och huvudsakligen basal tillväxt. Deras huvudsakliga funktion är att som näringsorgan medverka vid fotosyntesen, men de har även en mängd andra funktioner att fylla. Det finns städsegröna växter och lövfällande växter.

    Bladen hos barrträden benämns barr. Löv används om blad på vissa träd och buskar, ofta i motsats till barr, såsom lövträd respektive barrträd.[2]

    Hos mossor saknas blad helt på sporofyten men bladliknande strukturer (ofta kallade blad) finns hos gametofyterna hos bladmossor och vissa levermossor.[1]

    Bladet kan variera i storlek från det mikroskopiskt lilla till det jättelikt stora. Bladen hos den vita näckrosen och hos den vanliga örnbräken når ibland en längd av 1,73 meter. De mest storbladiga av alla växter tillhör näckros-, banan- och palm-familjerna. Den cirkelrunda bladskivan hos den sydameri

    •

    Blomväxtbladets uppbyggnad

    Det mest utmärkande kännetecknet hos växter är förmodligen att de producerar sin egen mat. Bladen är växternas ”matfabriker”. Här, i bladen, använder växterna solenergi för att omvandla koldioxid och vatten till glukos, som är deras näringskälla. Den här processen kallas fotosyntes. Olika delar av bladet är specialiserade på olika uppgifter.

    Varje del är anpassad för att se till att att fotosyntesen utförs framgångsrikt och effektivt. Vi tittar närmare! Bladets yta är täckt av ett vaxartat, skyddande skikt som är vattenavstötande. Det här skiktet kallas kutikula. Det gör så att bladets yta inte förlorar för mycket vatten.

    Kutikulan produceras av bladets yttersta lager av vävnad. Vävnadslagret är genomskinligt och består av ett lager av tätt packade celler. Det kallas epidermis. De flesta cellerna i epidermis kan inte utföra fotosyntes eftersom de inte innehåller de celldelar som krävs för det – kloroplasterna. De enda celler i epidermis som i

    •

    blad

    växtdel hos fanerogamer och ormbunksväxter i vilken bland annat fotosyntes och utbyte av koldioxid och vatten med luften sker (jfr barr). I motsats till rötter och stammar tillväxer bladet tills det nått sin färdiga form, sedan stannar tillväxten (begränsad tillväxt).
    Vissa växter (Thujor, Cupressus, Eucalyptus) har distinkt olika blad i juvenilstadiet mot vad de senare får i adultstadiet.
    Det yttersta cellskiktet på ett blad är epidermis. Epidermis saknar som regel kloroplaster. I detta cellskikt finns också klyvöppningarna som omges av ett par slutceller. Genom klyvöppningarna upptar växten koldioxid och avger syrgas och vattenånga (se andning). Som ett skyddslager utanpå bladet finns ett skyddslager av kutin, kallat kutikula, och utanpå den som regel ett skyddande vaxlager. Ofta finns också hår, kallat trikomer, på utsidan av epidermiscellerna. De klorofyllhaltiga celler som i bladet kallas mesofyll. Mesofyllet delas i många fall upp i palissadvävnad (palissadparenkym),