Hur näktergalen sjunger
•
Näktergal
Näktergal (Luscinia luscinia) är en fågelart där hanen har en karakteristisk sång som den ofta framför nattetid. Den tillhör familjen flugsnappare.[5] Fågeln häckar i norra och östra Europa österut till västra Asien. Vintertid flyttar den till Mellanöstern och nordöstra Afrika. Den i engelsk litteratur omskrivet skönsjungande nightingale är istället näktergalens västligare nära släkting sydnäktergalen.
Utseende och läte
[redigera | redigera wikitext]Näktergalen är 17–18 centimeter lång och har ett vingspann på 24–27 centimeter. Den väger 30 gram. Den är gråbrun på ovansidan, med rödbrun anstrykning (i synnerhet på vingarna) och rödbrun stjärt. Strupen är ljusgrå eller vit, med ett otydligt, gråbrunt streck på varje sida. Buken och undre stjärttäckarna är vita och övriga undre delar blekt gråflammiga. Första vingpennan är mycket kortare än de närmaste vingtäckarna. Den andra är nästan lika med den tredje och längre än den fjärde. Hona och hane
•
Näktergalen – högljudd som få
Under dygnets ljusa timmar är svarthättan den dominerande rösten, nattetid är det näktergalen. Men även näktergalen sjunger så att säga på sista versen, och redan i augusti börjar den röra sig söderut mot vinterkvarteren i östra Afrika.
Denna sägenomspunna fågel har en växlande historia i Halland. Den fanns här under 1700-talet, då Linnélärjungen Pehr Osbeck nämner den från Hasslöv. Men därefter gick den tillbaka i stora delar av landet. En annan tidig zoolog, Sven Nilsson, tillbringade en hel del tid i Halland under tidigt 1800-tal. Han blev sedermera professor i Lund och har lämnat en rik skatt av brev och andra uppteckningar efter sig. Om näktergalen skriver han bland annat att den ”överstiger inte Hallandsås”, vilket måste tolkas som att den fanns i Skåne men inte norr därom.
Men detta skulle komma att ändras mot slutet av samma århundrade. Då expanderade näktergalen åter norrut och etablerade sig på nytt i Halland. Den var fortfarande att be
•
Näktergal
Utseende
Jämnt gråbrun, med rödbrun stjärt och en vattring av gråbrunt på bröstet. Ganska lång näbb. 17-18 cm lång och väger cirka 30 gram. Hanen och honan har lika fjäderdräkt.Liknande fåglar
Liknar rödstjärtshonan, men är större än denna.Läten och sång
Ett hårt smackande ljud, varning med ett högt “hiit”. Sången är ljudrik, instrumentlik med smattrande, skallrande ljud blandat med visslingar. Sjunger gärna sent inpå natten. När äggen lagts slutar den att sjunga.| Sång |