Hur påverkar selektiv
•
När barnet inte vill äta
Undvikande/selektiv ätstörning, även känd under sin engelska förkortning ARFID, Avoidant Restrictive Food Intake Disorder är en form av ätstörning som inte är kopplad till kroppsform och önskan om viktminskning.
Den som har ARFID äter ett mycket begränsat urval av livsmedel och/eller för lite mat totalt sett. Barn med ARFID får inte i sig tillräckligt med näring i förhållande till behov, vilket ofta leder till näringsbrist och de ökar inte i vikt och växer inte som de ska.
Hur vanligt förekommande ARFID är bland barn i den allmänna befolkningen är fortfarande till stor del okänt, speciellt hos förskolebarn.
En ny diagnos
Maria Råstam är senior professor i barn – och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet och vid Gillbergcentrum vid Göteborgs universitet. Med stöd av Hjärnfonden kommer hon att leda en studie där data samlas in på barn i 2,5- och 4-års åldern i samband med rutinkontrollerna på barnavårdscentralen (BVC) i området Fyrbodal i Västra Göta
•
Egenvårdsprogram
Mot slutet av det första levnadsåret blir barn med misstänksamma mot nya smaker och maträtter. Misstänksamheten är vanligen starkast i 1,5–2 års ålder och minskar efter det. Barnets kost utvidgas vanligen på ett naturligt sätt när man inte ägnar för mycket uppmärksamhet åt frågan och inte utsätter barnet för tvång i matsituationer.
De flesta barn behöver få provsmaka på en ny smak eller mat flera gånger innan de godkänner den. Ibland krävs upp till 8–15 gånger.
Om selektiviteten är lindrig fortsätter barnet att växa normalt och hen får tillräckligt med näringsämnen från maten.
Om selektiviteten klart börjar begränsa barnets näringsintag är det bra att vara uppmärksam på situationen. I det här fallet kan matsituationerna lätt bli besvärliga och konfliktfyllda. Då börjar måltiderna utsätta samspelet mellan barnet och föräldern för belastning.
Varför väljer barnet vilka rätter hen äter?
Selektivt ätande förknippas vanligen med en av de följande egenskape
•
Selektiv perception
De mängder av intryck vi ständigt utsätts för är en övermäktig uppgift för hjärnan att lagra. Därför är den inställd på att selektivt sortera bland sådant som ljud- och synintryck. Selektiv perception kan ses som vår förmåga att sortera intryck och vad som är överflödigt sorteras automatiskt bort.
Naturlivet är inte vad vi helst bör fokusera på när vi kör längs en landsväg i 90 kilometer i timmen. Därför är vårt fokus riktat på vägens sträckning och vad som sker på den. Inte heller är annonser sådant som brukar tilldra sig vårt primära intresse då vi läser en tidning. Även om publicisten placerat annonser på de utrymmen som tenderar korsas av vår blick kommer de flestas ögon snabbt söka efter annan information.
Vi väljer inte alltid själva vad som sorteras bort. När vi inget hellre önskat än att helt slippa höra ljuden från personen som sitter och pratar i sin telefon bakom oss på bussen kan det dock bli svårt. Vår hjärna är nämligen programmerad att uppmärk