Hur upptäcktes ozonhålet
•
Ozonlagret
Ozonlagret eller ozonskiktet är ett lager i jordensstratosfär bestående av ozon som är viktigt för livet på jorden, då det absorberar skadlig UV-strålning från solen. Ozonhalten är särskilt hög i stratosfärens nedre skikt som ligger 15–30 km över markytan. Ozonlagrets tjocklek mäts i DU (Dobson Units).
Utsläpp av ozonnedbrytande gaser, särskilt freon, har tunnat ut ozonlagret. Detta resulterar i att mindre av den skadliga UV-strålningen från solen filtreras bort innan den når jordytan, vilket ökar risken för hälsoproblem såsom hudcancer, nedsatt immunförsvar och ögonskador. Det kan också ha negativa effekter på växt- och djurliv, till exempel har tillväxten av växtplankton påverkats, vilket medfört minskad fisktillgång[1].
Ozonlagret skadas allvarligt av freoner eftersom kloratomer frigörs när freonet sönderdelas av UV-ljuset i stratosfären. Dessa kloratomer fungerar sedan som katalysatorer för nedbrytningen av ozon. En enda kloratom kan förstöra mellan tio
•
Ozon
Ozon, O3, är en gas bestående av tre syreatomer per molekyl. Den upptäcktes år 1839[1] av kemisten Christian Friedrich Schönbein. Han gav ämnet namn efter det grekiska ordet för "att lukta", ozein, med anledning av den karakteristiska lukt som uppstår vid åska, då ozon bildas. Samma lukt av ozon kan kännas även intill gnistbildande elektriska apparater, till exempel nära kommutatorn i elektriska motorer och vid bågsvetsning. Att ozonmolekylen består av tre syreatomer fastställdes 1867 av den schweiziske kemisten Jacques-Louis Soret.[2]
Ozon i atmosfären
[redigera | redigera wikitext]Ozon förekommer naturligt i atmosfären. Ozon är farligt för människor, djur och växter när det uppkommer nära marken, men högre upp i atmosfären skyddar den människor mot farlig strålning.[3]
Ozon i övre atmosfären
[redigera | redigera wikitext]Ozon bildas naturligt i jordens atmosfär mellan 20 och 30 km över hav (se stratosfär) via den fotokemiska process som inträffar när ul
•
Ozonhålet över Antarktis på väg att läka
Ett läkt ozonlager vid år 2050 var det ingen som trodde på för ett år sedan då larm kom att ozonhålet över Antarktis hade börjat bli större igen.
Nu med ännu mer noggranna mätningar på marken, med väderballonger och satellitmätningar, kombinerat med beräkningsmodeller och ozonkemi konstaterar forskarna flera saker.
Det stora hålet som forskarna rapporterade om förra året orsakades av vulkanutbrottet i Chile, och förmodas ha liten långsiktig effekt.
Forskarna konstaterar också att halterna ökar av skyddande ozon samtidigt som de ozonförstörande kemikalierna i atmosfären minskar. Den här positiva kombinationen innebär att ozonlagret alltså kan vara helt återhämtat vid 2050.
Det skulle innebära att vi är ungefär i halvtid när det gäller historien om ozonhålet. Weine Josefsson, klimatolog på SMHI, säger att studien också ger oss de säkraste prognoserna hittills.
– Vi får bekräftat&nbs