Hur gammalt är stenåldern
•
Äldre stenålder
Tidsperioden mellan 10 000 och 4100 år f Kr kallas för den äldre stenåldern. Det blev nu ännu varmare i Skandinavien, och växtlighet och djurliv förändrades. De kala vidderna ersattes av stora skogar. Renen blev ovanlig, men älg, hjort och uroxe blev vanligare.
Människorna spred sig norrut, först längs de isfria kusterna och sedan inåt landet. Cirka 7 000 år f Kr var istäcket helt borta, och då fanns boplatser över hela Skandinavien. Det var inte trångt att leva här under stenåldern – på den yta som i dag är Sverige fanns endast några tusen människor. Det fanns gott om mat för alla och sällan anledning till konflikt mellan olika grupper. De flesta av stenålderns människor här uppe i norr var säsongsboende – man flyttade mellan olika boplatser när årstiderna växlade för att få ut det bästa av naturen. Man rörde sig över stora områden. Under sommaren bodde man vid kusten där man fiskade och jagade säl, och på vintern flyttade man mot inlandet och jagade älg. Men int
•
Från stenålder till nutid
I Skandinavien har människor bott och levt i nästan 15 000 år och varje generation har lämnat spår efter sig. I modern arkeologisk forskning delas mänsklighetens historia in i olika tidsperioder.
Mänsklighetens historia är lång. Arkeologens jobb är att studera och tolka de föremål, fragment och strukturer som finns kvar från det förflutna och sätta in dem i ett sammanhang. Arkeologen sysslar oftast med materiella lämningar från skriftlösa samhällen men arbetar även med material från områden där historiska källor finns.
Äldst är stenåldern (ca 13000–1700 f Kr), följd av bronsåldern (1700–500 f Kr) och yngst är järnåldern (500 f Kr–1050 e Kr). Det historiska skedet omfattar medeltiden (1050–1500 e Kr) och den period som ibland kallas för nyare tid (1500 e Kr–nutid).
Att det förhistoriska skedet delas in i sten-, brons- och järnålder antyder den materiella kulturens betydelse för hur vi betraktar vår värld och organiserar den. Genom att studera materiell k
•
Stenålder
Boplatsvall vid Stora Tjikkiträsk i Gunnarn
Under perioden 4500–2000 år f Kr användes en särskild typ av bostäder i inlandet. Resterna efter dessa ser i dag ut som mer eller mindre tydliga försänkningar i terrängen som omges av en vall. I vallen brukar det finnas en eller flera öppningar – ingångar. Vallen består av jord, kol, stora mängder skörbränd sten, ben, kasserade redskap, med mera. Ofta ligger några vallar tillsammans. De har tolkats som relativt fasta bostäder som använts under vintern. De kallas boplatsvallar eller skärvstensvallar.
När Rusfors kraftverk skulle byggas undersökte arkeologer resterna efter ett hus vid Stora Tjikkiträsk. Det visade sig att huset var minst 6 000 år gammalt. De som en gång byggde huset lade det i en sluttning på en udde i sjön. Här hade man god uppsikt över området och nära till vatten. Platsen var redan då använd sedan tidigare.
Huset var avlångt, ungefär 7 meter långt och 3,5 meter brett. Golvytan var nedgrävd i marken. Kring de